Så jävla trött!

Jag är så jävla less på min familj så det är läskigt! Fattar inte hur man kan ljuga för, ljuga om, och behandla en familjemedlem på det sättet. Det övergår mitt förstånd.

Jag har nu gett dem 20 minuter på sig att fixa detta, annars är min familj ett antal personer fattigare. Inte mig emot, ska de fortsätta bete sig så så har jag ingen familj att prata om där ändå.

Helgens händelser som utlöst detta:

1. Ulrika får höra om att lillasyster J har skaffat ännu en hund. Bad idea, de har varken råd, tid eller plats för detta djur. Och dessutom har det faktum att hon "tröttnat" på sin gamla hund då han är "old news" inte höjt hennes superbra-hundägare-image heller.

2. Ulrika pratar med kompis R som är jättemycket-hundvän och dessutom vet om Ulrikas familjs "problem" med överfulla kattlådor, stundvis fyllda med tidningspapper då det inte finns några pengar att köpa kattsand för och dessutom en support av U och hennes sambo M för att katterna (4 vuxna och 5 kattungar för tillfället) ens ska ha mat hela månaderna. Hjälp utlovas.

3. Ulrika får på söndagen besök av kompis R och de går tillsammas med Ulrikas mamma A hem till en kompis till lillasyster J (hon är hundvakt) för att påtala problemet för henne. De blir uppmötta i områdets centrum och föjer syster J till lägenheten där hon vistas.

4. Efter långt samtal där de (trodde sig) fått syster J att inse att de inte kan ha en till hund, att det endast vore själviskt av henne att behålla hunden för att "hon alltid velat ha en stor hund" och att det för hundens bästa vore bättre att hon lät hunden få ett bättre hem. Syster J sade i slutet av detta "möte" att Okej, ta hunden. På vägen hem berättar U´s mamma A att detta var så moget av syster J och att hon "växte i hennes ögon"

5. U och kompis R börjar få samtal av lägenhetsägare P att de begått hemfridsbrott för att de inte fått en inbjudan till lägenheten av denne. (Skrattretande jag vet, bad vederbörande att läsa på lite i lagboken och återkomma, vi hade blivit inbjudna i lägenheten) Kompis R fick dessutom höra att vi stulit hunden (Trots att vi gav syster J de 200(!?!) som hon hade betalat för valpen) och att den skulle tillbaka till lägenhetsinnehavare P. När kompis R påtalade att det inte var lägenhetsinnehavare P´s hund svarade denne att "Nej, men ni tog den härifrån." (So?!?)

6. Kompis R får samtal av hunduppfödaren som säger att både U´s syster J, samt U´s mamma A (?!?) sagt att U och R stulit hunden!!

7. U ringer mamma A och berättar för vederbörande att antingen fixar de den här soppan och berättar sanningen för alla inblandade innan klockan har blivit halv sju, annars skulle både lägenhetsinnehavare P, syster J, och mamma A bli anmälda för förtal.

Dit har vi kommit nu. Nu är klockan halv, och jag ska ringa.

Håll tummarna.


Majs!

Uppdatering, 21,59.

Vilken dag, alla jag pratat med angående den här dokusåpa-liknande helgen har sagt samma sak. Det är helt otroligt hur en familj kan behandla en familjemedlem på detta sätt.

Efter många turer fram och tillbaka, med en lillasyster J som säger att hon ska ta livet av sig och att jag ändå inte bryr mig (Lägg ALDRIG någonsin ord i munnen på mig, särskilt inte efter den behandling de utsatt mig för under helgen). Med en mamma som bara säger ingenting alls (Det har alltid varit hennes specialitet att vända kappan efter vinden och aldrig ta parti för eller emot något). Och en polisanmlan mot alla dessa personer (mamma, Johanna, "Pipen" och Sandra) för förtal, kan jag nog somna något sånär gott.
Visst att jag förlorat en del av min familj, men är det ens en familj att tala om från början när de både ljuger för och om mig, och dessutom vill mig så illa?

Har fått höra nu i efterhand att precis ALLA har fått höra om att Johanna hade fått en hund med orden "Men säg inget till Ullis". Helt jävla otroligt, min egen familj kan inte ta att jag är ärlig och alltid "speaking my mind" så de ljuger för mig. H-e-l-a tiden. Nej, nu får det vara nog. De kan dra.


Majs och god natt!