Happy blogg.

Jag pratade med soc i måndags.
Hon ringde mig.

Sa att hon tänkte föreslå att de lägger ner utredningen.
Att det bara verkade vara en kommunikationsmiss.

Jag sa att det var ungefär vad jag kände också.
Att hade vi vetat att det här förväntades av oss så hade vi såklart gjort så.
För det är inte så att vi är oengagerade,
vi visste bara inte.

Hon sa att de inte fått det intrycket heller.
Och att det på mötet ju kom fram att inte heller de någonsin försökt kontakta oss.

De trodde inte att Rebecca hade det dåligt på något sätt.
Eller att vi var dåliga.
Alls.

Det var så skönt!

Men det skönaste var när hon sa att för att undvika såna här situationer i framtiden,
så skulle vi försöka ha lite mer direktkontakt med fritids,
och inte bara genom Rebecca.
För: "Det är inte så vanligt att barn är lika duktiga som Rebecca är i hennes ålder."
Jag svarade att jag vet,
men att hon alltid varit sån.
Så duktig och ansvarsfull.

Hon sa att hon förstod det,
att de såg det.

Så skönt.
En sån lättnad.

Inte bara trodde de inte att vi var elaka mot henne.
Utan de såg dessutom vilken pärla till dotter jag har.

I´m happy!


Nu ska jag bara fundera på om jag ska lämna allt bakom mig,
och låta fritidsledaren komma undan med sitt beteende.
Eller om jag ska ta tag i det,
på vilket sätt det än må vara.


Well.
Glad Midsommar!