Jomenvisst,

Min kompis fick ett samtal mitt i natten av en stupfull Ullis-mamma. Så fint!
Mamma började skrika om:

Att vi minsann trängt oss in i lägenheten, (Observera då att mamma gick dit med oss, vilket borde betyda att hon själv också då trängde sig in där?)

Att vi stulit hunden (Observera då att mamma efter att vi hämtat hunden berättade hur stolt hon var över Johannas osjälviska beteende och att Johanna växt i hennes ögon och att hon var så stolt över henne.)

Att Johanna ska ha tillbaka hunden (Trots att det redan nu, utan hunden, stinker kattpiss i deras lägenhet, de inte har råd att köpa mat eller kattsand. Och inte ens skulle ha råd med ett eventuellt veterinärbvesök.)

Att Johanna kommer ta livet av sig om hon inte får tillbaka hunden (Kanske vettigare att åka med henne till psykakuten då än att ringa min kompis full som ett ägg mitt i natten?)

Att Casper (hunden) är Johannas bebis och att hon inte överlever utan honom. (Kul att höra, när hon haft denna hund i en vecka. Och hennes hund Chikko som hon haft i 3 eller 4 år spelade ingen roll, bra där. Det bevisar väl bättre än något att en hund är nog.)

Min mamma är vettig *harkel host*

Sitter här på jobbet nu och är så förbannad att hela magen värker, och kroppen skakar. Har fått dispens av Gunvor att gå ifrån och ringa min mamma och skrika lite sen. Men blir ett Eskilstunabesök ikväll ändå. Oavsett om de är min "familj" eller inte så kan de inte bete sig på detta sätt. Ska släpa med dem till polisen och få ett stopp på detta om det ska behövas. Har redan gjort en polisanmälan, men uppenbarligen behöver den uppdateras. Suck, visst har jag en fin familj? Tur att resten är vettigare.

Bah, ät skit!


Uppdatering, 10,54

Ringde min mamma, var nära att jag inte ens fick prata med henne för hennes sambo. Var tvungen att förklara för honom att det var mamma och Johanna som gått omkring och spridit lögner om mig och därför var polisanmälda, men att om han också hade gjort det skulle jag gladeligen anmäla honom också. Nejdå, han hade inte sagt något och så fick jag prata med mamma.

Tror att vi pratade i en halvtimme, där jag mesta delen av tiden frågade vad i h*lvete hon höll på med. Saken är den, att min mamma är en mästare på att vända kappan efter vinden så mest sa hon bara att "nej, jag gjorde inte" "nej, jag sa inte" o.s.v. Jag är så trött på folk som inte är ärliga!
Fick även höra av hennes sambo att "hunden ska tillbaka och det med basta" och att vi skulle akta så att vi inte fick med honom att göra. Jag sa bara till mamma att han skulle vara tyst om inte han också ville ha en polisanmälan på sig.

Det blir Eskilstuna idag, för jag är så trött på dem att jag skulle kunna kräkas. Jag tar med dem till hunduppfödaren och polisen en gång för alla, sen kan de säga vad fan de vill. De är ju uppenbarligen inte min familj.

Och mamma, så lågt att försöka få M att ta parti, så otroligt lågt. Men vad hade jag förväntat mig av dig?

Ni vet lika väl som jag att din lägenhet stinker. Snart följer jag folks råd och anmäler det också.

Det är inte så att jag skäms över min familj, men visst önskar jag ibland att den vore normal.

Majs-helvete!