Som jag sa,

Precis som jag sa.

Jag "pratade" med min syster på Lunar igår. Det enda hon över huvud taget kunde relatera till var "Ja, men du önskar ju ändå att vi dör så varför bryr du dig." Det var det enda hon kunde läsa ut av mina dagböcker. Är de inte skrämmande.
Hon kan inte se att hon har någon del i det alls. Utan helt enkelt är det så att jag önskar att de var döda. Det måste vara något som är fel. Eller så är hon så insnöad att hon verkligen inte fattar vad hon gjort mig. Kanska är det så att hon verkligen TYCKER att det bara är hon som blivit illa behandlad. vad vet jag.


Jag orkade inte ens argumentera. Jag är övertygad om att hon endast försökte leka martyr och få mig att: "Neej, Johanna, så är det inte alls." Så jag sa inte det. Jag besvarade inte ens den typen av svar. Hon fattar ju inte ens vad det är hon har gjort. För henne är det bara så att jag är dum, för jag försöker ta hennes djur ifrån henne. Och då kommer hon minsann ta livet av mig. Underförstått så skulle det vara mitt fel om hon dog.

Hoppas hon förstår att det är för hennes skull jag ringer soc. Hon är ju självmordsbenägen. Sånt är inte min mor kapabel att ta hand om. (Nej, jag vet att hon inte är självmordsbenägen. Ja, jag vet att hon bara vill ha uppmärksamhet. Jag vet allt detta!) Hon säger att hon inte bryr sig om att de dricker längre. Stackars liten. Kanske har hon inbillat sig allt detta för att det är vad som gör minst ont. Kanske är det lättare att låtsas vara tuff och säga "skiter väl jag i." än att erkänna att man mår dåligt. Särskilt när ingen ändå bryr sig.

Undrar när hon ska förstå, att allt detta gör jag för ATT jag bryr mig.

Jag finns inte för dem. De finns inte för mig. Men nog fan kan jag ändå försöka se till att resten av hennes hemmatid blir dräglig.

Majs!