Ego.

Jag blir stressad för att jag inte får veta något. Hajar ni? JAG blir stressad. JAG tycker att det är synd om MIG!

Men det är synd om mig, Också! För jag mår otroligt dåligt av detta.


Alltid är det något. Och alltid har vi änglavakt.

Igår kväll ramlade Rebeccas kusin ut från fönstret i deras lgh. De bor på 2:a våningen, ungefär 8 meter upp. Nedanför är det betongplattor.

Han hade hjälpt sin mamma att tvätta fönstret i sitt rum. Fast utan hennes vetskap. Han ville bara hjälpa till! Han hade ju fått lov att hjälpa till att putsa balkongdörrsfönstret så högt han nådde. Och han såg väl ingen skillnad. Fönster som fönster!

På något sätt måste han ha kommit på att han ville tvätta utsidan av fönstret också. De öppnades inåt och troligtvis ställde han sig på fönsterbrädan för att nå ända upp. Och tappar balansen.

Ingen hörde något. han måste ha blivit så överrumplad att han inte hann skrika. Och säkert svimmade han/blev medvetslös vid landningen.

Mikaela märkte inget, hon hade fullt upp med två bråkande barn i soffan. Och fick veta av att en granne kom och plingade på. Hur hon måste ha mått! Fy, stackars henne!

Jag fick veta av Natalie, hon hade fått veta av sin halvbror. Vi åkte till Eskilstuna.

Fick veta innan vi åkte att han var vid medvetande, sönderslagen i ansiktet och klagade över smärta i ett ben men klar i huvudet. Men man vet aldrig med inre skador så jag var tvungen att åka dit. Hjärtat gick sönder!

Där låg han, med dropp, massa elektroder. Syrgasmask. Och fick vatten urpressat från en bomullstuss för att få i sig lite egen vätska. Snutten då! Ena ögat var igenmurat, näsan var uppskrapad, underläppen var sydd med ett stygn och ena foten såg ut som att den blivit uppstoppad med en tennisboll på sidan.
Fick veta att han hade en liten fraktur på övre käkbenet men att resten av röntgenplåtarna var skickade till Astrid Lindgrens för analys. De ville inte säga om de hittat något. de misstänkte att det var något med nacken. Han låg med krage.

När vi åkte hem därifrån, vid halv elva, så lovade Mikaela att hon skulle höra av sig så snart de visste mer. De hade fått löfte om att få svar från Astrid Lindgrens senast halv 12.

Tjugo över elva ringer Mikaela och berättar att det var en fraktur på hälbenet, och så frakturen på överkäken som de redan hittat. Det var allt hon visste såhär långt. Hon skulle höra av sig igen.

Så ringde hon då. Halv ett tror jag klockan var. Och berättar att nacken och ryggen var okej. Inga inre skador fanns!
Men idag ska han opereras för benet och käken. Antar att han får skruvar.

Stackarn får ha gips hela sommaren. Men vilken tur att det gick så "bra" som det gjorde!

Vilen tur vi har hela tiden. Först Rebecca när vi krockade. Och så nu det här!


Har försökt ringa både Mikaela och barnens pappa, och hans sambo. Hela dagen idag. Men inga telefoner är på.


Min mage gör ont!