Att lära sig av sina misstag..

Fan, så skrek jag på mamma igen. Och lik förbannat vet jag att det inte gör någon skillnad. Att hon varken hör eller bryr sig. Men ändå blir jag så förbannad att jag inte kan låta bli!

Jag skulle bara ringa och höra vilken kattunge vi redan hade bokat. Men det går liksom inte att prata med henne utan att ifrågasätta hur fan hon är funtad. Även fast det inte gör någon skillnad eftersom hon inte ens fattar vad man pratar om!

Jag blir så trött! Mest på mig själv. Men på henne också. Trots att jag b-o-r-d-e ha gett upp.

Ja, jag HAR gett upp, men någonstans ligger ändå hoppet att hon någongång ska FATTA vad fan det är de har gjort!

Så trött, så trött, så trött! Fan vad jag är dum som ens bryr mig!

Och hon gråter sina krokodiltårar och hon kommer med sina förbannade lögner. Och ALDRIG lär hon sig.

Så less!

Majs!