Bättre eller sämre?

Det känns ibland (nu låter jag väl gammal och vis?) som att jag borde ha gjort mig mer illa. För som det är nu så får jag inte må dåligt riktigt. Nu ska jag vara glad för att vi kom så lindrigt undan, för de enda skador som finns, det är de som syns.

Hade jag haft synliga skador, då hade folk förstått att jag mådde dåligt. Men nu klarade jag ju mig och allt är BRA! Eller hur? Nu har jag ingen anledning till att vara ledsen eftersom vi alla klarade oss (relativt) utan skador, är det inte så?

Jag vet att ni bara menar väl, och jag klandrar er inte. Jag hade nog sagt samma sak till någon i min situation. Men det är bara det att jag vet bättre nu. Det är inte så "bara" trots att kroppen är hel. Man vet liksom mer än man VILL veta.

Och jag önskar så att jag inte fått veta hur nära det var, för då hade jag kanske hållt med er! Men nu kan jag inte göra det. För jag ser ju det som enligt alla "borde" ha hänt.

Så fort jag inte har något annat att göra!

Min mamma har inte ens brytt sig om att bry sig. Trots att hon vet. En syster sa det till henne.
Visst är det tragiskt? I min enfald trodde jag att hon skulle göra det.

Förresten så FINNS det en böjning på få-färre, den heter FÄRST! Har ni någonsin hört ett sådant fult ord? ;)

Vink.