Är de på riktigt?

Jag var i Eskilstuna i helgen. Hos syster så att Rebecca kunde busa med alla sina kusiner (ALLA var verkligen där) Och någon gång under söndagen (eller var det måndagen?) så blir jag inkallad till mammas lägenhet av en av mina systrar. (en av de vettiga). Därinne sitter hon och har pratat med sin pappa, min mammas sambo alltså, och jag får reda på att det inte bara är mig de ljuger för.

Han berättade för mig att han varit så förbannad på mig som han varit för att inte heller han har fått höra sanningen om vad som hände när vi tog hunden från min syster. Utan de har serverat en modifierad sanning till honom också. (vad han skämdes när han berättade att han sagt till sin mamma att jag tagit hunden från Johanna!)

Vad han skämdes när han insåg att han hade varit arg på mig på felaktiga premisser! Men jag sa som det var. Att det inte var hans fel, inte förväntar man sig att folk så kallt ljuger för en?
Jag satte mig sen tillsammans med mamma och berättade vad som f-a-k-t-i-s-k-t hände den där dagen för länge sen. Fy vad de ljuger! Jag fattar inte hur de har mage. Och att en 15-åring kan ha HJÄRTA att göra det dessutom, det övergår mitt förstånd.

Det känns skönt att inse att tvärtemot vad jag trodde, så litar faktiskt resten av familjen på mig. Och de håller dessutom med mig. Det finns inte en människa som tycker att jag gör fel! Ingen av dem som jag bryr mig om iaf! Ni anar inte hur skönt det känns att veta. Från att ha känt sig som det svarta fåret. Till att inse att de flesta tycker som jag! En sten lyftes från mina axlar och dagarna blev genast mycket ljusare. Era äckliga lögnare, in the end kommer det slå tillbaka på er själva!

Nu ska jag bara ta tag i att våga sätta mig bakom ratten igen så är allt guld.

Fy vad jag avskyr folk som inte ens BRYR sig om att försöka få till det där med språk och stavning. Det ser bara så ÄCKLIGT ut!


Majs!
Och ett litet ps, ni folk som försöker göra ALLT för att överbevisa er kärlek till någon annan. Desto mer ni försöker, desto mer tror vi inte på er. Är det inte så att det egentligen är er själva ni försöker bevisa det för? ;)

Uppdatering 11.58,

Och här sitter man och försöker intala sig att man inte bryr sig. Och så ringer syster (en av de vettiga) och berättar att mamma ligger på sjukhus och SJÄLVKLART BRYR MAN SIG. Helvete, hur kan man ens låtsas att man inte gör det?